Quantumrun

BILDKREDIT:

iStock

Begränsat internet: När hotet om frånkoppling blir ett vapen

Många länder stänger rutinmässigt av onlineåtkomst till vissa delar av sina territorier och befolkningar för att straffa och kontrollera sina respektive medborgare.

Författare:
författarnamn
Quantumrun Framsyn
Oktober 31, 2022

Insiktssammanfattning

Internationell lag om mänskliga rättigheter erkänner att tillgång till Internet har blivit en grundläggande rättighet, inklusive rätten att använda det för fredliga sammankomster. Men fler länder har i allt högre grad begränsat sin internetåtkomst. Dessa restriktioner omfattar avstängningar som sträcker sig från bredskalig online- och mobilnätsnedkoppling till andra nätverksavbrott, som att blockera specifika tjänster eller applikationer, inklusive sociala medieplattformar och meddelandeappar.

Begränsad Internetkontext

Det har förekommit minst 768 statligt sponsrade internetstörningar i mer än 60 länder sedan 2016, enligt uppgifter från den icke-statliga organisationen #KeepItOn Coalition. Omkring 190 internetavstängningar har hindrat fredliga församlingar och 55 valstopp har inträffat. Dessutom, från januari 2019 till maj 2021, inträffade ytterligare 79 incidenter med protestrelaterade nedläggningar, inklusive flera val i länder som Benin, Vitryssland, Demokratiska republiken Kongo, Malawi, Uganda och Kazakstan.

År 2021 dokumenterade ideella organisationer, Access Now och #KeepItOn 182 fall av nedläggningar i 34 länder jämfört med 159 nedläggningar i 29 länder som registrerades 2020. Den alarmerande ökningen visade hur förtryckande (och vanlig) denna metod för offentlig kontroll har blivit. Med en enda, beslutsam åtgärd kan auktoritära regeringar isolera sina respektive befolkningar för att bättre kontrollera informationen de får.

Exempel är myndigheter i Etiopien, Myanmar och Indien som stängde ner sina internettjänster 2021 för att slå ned oliktänkande och få politisk makt över sina respektive medborgare. På liknande sätt skadade israeliska bombningar på Gazaremsan telekomtorn som stödde viktig kommunikationsinfrastruktur och nyhetsredaktioner för Al Jazeera och Associated Press.

Samtidigt begränsade regeringar i 22 länder ett antal kommunikationsplattformar. Till exempel, i Pakistan blockerade myndigheterna åtkomst till Facebook, Twitter och TikTok inför planerade demonstrationer mot regeringen. I andra länder gick tjänstemän ännu längre genom att förbjuda användningen av virtuella privata nätverk (VPN) eller blockera åtkomst till dem.

Störande inverkan

2021 rapporterade specialrapportören Clement Voule vid FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHCR) att internetavstängningar nu "varar längre" och "blir svårare att upptäcka." Han hävdade också att dessa metoder inte var exklusiva för auktoritära regimer. Nedläggningar har dokumenterats i demokratiska länder i linje med bredare trender. I Latinamerika, till exempel, registrerades begränsad tillgång endast i Nicaragua och Venezuela från och med 2018. Sedan 2018 har dock Colombia, Kuba och Ecuador enligt uppgift antagit avstängningar i samband med massprotester.

Nationella säkerhetstjänster runt om i världen har förbättrat sin förmåga att "strypa" bandbredd i specifika städer och regioner för att förhindra demonstranter från att interagera med varandra i förväg eller under protester. Dessa brottsbekämpande organisationer riktade sig ofta mot specifika sociala medier och meddelandeapplikationer. Dessutom har störningar av internetåtkomst fortsatt under covid-19-pandemin och utmanat människors tillgång till viktiga hälsotjänster.

Internet- och mobiltelefonstopp hade åtföljts av andra restriktiva åtgärder, som att kriminalisera journalister och människorättsförsvarare under pandemin. Offentligt fördömande från mellanstatliga organisationer som FN och G7 gjorde ingenting för att stoppa denna praxis. Icke desto mindre har det skett några rättsliga segrar, som när den ekonomiska gemenskapen av västafrikanska stater (ECOWAS) gemenskapsdomstol beslutade att en internetavstängning 2017 i Togo var olaglig. Det är dock tveksamt att en sådan taktik kommer att hindra regeringar från att ytterligare vapensätta det begränsade internet.

Konsekvenser av begränsat internet

Vidare konsekvenser av begränsat internet kan inkludera:

Allvarligare ekonomiska förluster orsakade av affärsstörningar och begränsad tillgång till finansiella tjänster.
Fler störningar i viktiga tjänster som tillgång till hälsovård, distansarbete och utbildning, vilket leder till ekonomisk nöd.
Auktoritära regimer behåller sitt grepp om makten mer effektivt genom att kontrollera kommunikationsmedlen.
Proteströrelser som tillgriper offlinekommunikationsmetoder, vilket resulterar i långsammare informationsspridning.
FN implementerar anti-begränsade globala regler för Internet och straffar medlemsländer som inte följer dem.
Förbättrade program för digital läskunnighet blir viktiga i skolor och på arbetsplatser för att navigera i begränsade internetmiljöer, vilket leder till bättre informerade användare.
Förändring i globala affärsstrategier för att anpassa sig till fragmenterade internetmarknader, vilket resulterar i diversifierade verksamhetsmodeller.
Ökad utveckling och användning av alternativ kommunikationsteknik, som ett svar på Internetrestriktioner, vilket främjar nya former av digital interaktion.